Ett förbannat ältande

Vet inte vad jag ska skriva längre för det blir bara samma samma ändå.
Hur länge ska det sitta kvar i huvudet den här gången då??
Det spelar ingen roll om jag är vaken eller sover, tankar är desamma.
Vad jag än gör så kommer tankarna tillbaka.
Finns det nån som har nå bra tips man kan gör för att komma
på andra tankar så tas dom tacksamt emot.
Sitter jag vid datorn finns tankarna, kollar jag på tv finns tankarna
är jag ute och promenerar finns tankarna, sover jag finns drömmarna.
Vad fan jag än gör finns dom där!!! Och till slut kommer även tårarna.

Funderar stark på att ringa till nån som man kan få komma och prata
med, och då menar jag inte nån kompis.
Jag vet att mina vänner alltid stället upp och lyssar men dom har ju hört
samma visa så många gånger och det skulle kännas bättre att prata
med nån som inte känner till mig eller någonting om det som varit.
Nån som blir helt opartisk.

Vet inte vad jag ska göra, känner mig helt apatisk.
Orkar inte göra nånting, har inte lust att göra nånting.
Men samtidigt vill jag ju inte bara sitta hemma.
Vill göra nå som kan få mig på andra tankar, vad nu det kan vara.

Allt känns så jävla hopplöst nu och jag vet varken ut eller in
image49

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0