äntligen så var det avklarat,
den så kallade "festen" som hölls av min "chef"
Jag har mer party i mina drömmar när jag sover kan jag ju säga.
Men men, hade jag tackat nej och inte gått dit så hade jag väl blivit
ännu mer hatad än vad jag känner mig vara i dagsläget.

Det bjöds iallafall på smörgåstårta, kaffe med fikabröd och
öl (3,5:or) till ljudet av tomas ledin svagt i bakgrunden.
Så det var riktigt bra drag på "festen",  eller inte!

Jag var iallafall kvar bland dom sista och satt och surra med
Lisa och Hiedi, och när jag sa till K att jag skulle knalla hem,
hahahaha, minen var obetalbar, har nog aldrig sett sån likgiltighet.
Det var precis som om det var efterlängtat att jag skulle försvinna.
Men men, jag skiter it, orkar fan inte bry mig.
Även om det tär ganska mycket, inte kul direkt.
Men man får väl göra sitt bästa och bara skaka av sig allt,
och försöka tänka på nåt annat.
Jag brukar försöka intala mig själv att det faktiskt inte är mig
det är fel på, det är inte jag som inte kan bete mig.
Jag har alltid varit omtyckt på mina andra jobb tex så bara det är 
ett slags bevis för mig att det faktiskt inte är mig det är fel på.
Och det finns så många andra som bekräftar att man måste stå
ut med en hel del om man ska ha mitt jobb.

Jaja skit samma, kvällen där är över, nu är jag hemma och gosar
med mina pälsklingar, ska nog gå å lägga mig snart, är ju jag som
ska jobba imorgon *suck* men men.

Imorgon är en annan dag